Fördelar med massage?

Rygg massageMassage är ett vidare begrepp som omfattar flera olika typer av beröring eller stimulering av kroppen. Jag använder olika tekniker som Bowen, Hot Stones, taktil, Hawaii-, lymflödes- och koppningsmassage samt kombinerar dessa med öronakupunktur. Det finns många anledningar till varför man ska unna sig en kroppsbehandling. Här är några…

En behandling ökar välbefinnandet både fysiskt och psykiskt. Beröring frigör hormonet oxytocin som har en lugnande effekt på kroppen till skillnad från kortisol och adrenalin som är stresshöjare. Oxytocin motverkar ångest och ger en känsla av lugn och harmoni. Det ökar också koncentrations- och inlärningsförmågan samt får sår att läka snabbare. Nervsystemet påverkas positivt och kan bidra till ett sänkt blodtryck. Massage används också för att få stelnade muskler mjuka och smidiga.

Forskning tyder på att massage påverkar både rörligheten i kroppen och det mentala tillståndet positivt. Många som får regelbunden behandling upplever bättre nattsömn och färre stresskänslor. Vid massage förbättras även blodcirkulationen, vilket gör att slaggprodukter snabbare transporteras bort och att musklerna fungerar bättre. Andra effekter som setts vid massage är exempelvis förbättrad mag- och tarmfunktion, minskad aggressivitet och ökat immunförsvar.

För dig som har muskulära problem kan jag som medicinsk massageterapeut erbjuda massageterapi beroende på vad du som kund söker för. Det kan t ex vara spänningar, smärta och stress. Min utbildning har jag fått efter ett års studier på Campus Varbergs yrkeshögskola.

Bild: Freedigitalphotos/Stockimages

Varför fotvård?

Bild Marina FotbehDet finns många anledningar till varför man ska prova fotvård. Här är några…

En behandling gör fötterna fina och mjuka samt ökar blodcirkulationen i foten. Man kan på sikt slippa hälsprickor, vårtor, liktornar, nagelsvamp, fotsvamp och nageltrång. Personer med reumatism, psoriasis eller diabetes kan få lindring.

Har man en ömmande fot kan smärtor uppkomma i andra delar av kroppen. Därför upplever många att de får ”vingar på fötterna” efter en behandling,

Genom råd och vägledning lär man sig också hur man ska ta hand om sina fötter. En behandling är dessutom skön och uppiggande.

Min examen har jag tagit efter en 1 1/2 års utbildning på yrkeshögskolan. Välkommen till min klinik i Hjärnarp eller vid behov kan jag komma till er!

Kontaktuppgifter

Helhetstänk fokus fot

Vad är naturläkekonst?

Örter”Medicinkonsten består av att lugna patienten medan naturen botar sjukdomen”

Beskrivning av naturläkaren Raimo Heino, ur Nya Naturläkarboken:

Människan och naturläkekonsten hör ihop sedan årtusenden. Under generationer har erfarenheterna resulterat i olika behandlingsmetoder, som hjälper kroppen att bibehålla hälsan eller återställer den när den när kroppen drabbats av en sjukdom.

Dagens behandlingsmetoder inom naturläkekonsten är främst inriktade på att stödja kroppens läkande funktioner eller att hjälpa sådana organ som inte riktigt klarar av sin funktion längre. Bland dessa behandlingsmetoder kan nämnas örtmedicin (fytoterapi), homeopati, vitaminer, diet, fasta, omslag och inpackningar, olika former av massage, akupunktur, chiropraktik, badkurer, motion samt luft- och solbad.

Men det är inte enbart användningen av dessa behandlingsmetoder som kännetecknar naturläkekonsten. Det krävs mera. Syftet spelar också en avgörande roll. Det gäller att bedöma och utvärdera subjektiva symtom och objektiva fynd hos den sjuke. Sedan får man använda en eller flera behandlingsmetoder som var för sig eller tillsammans förstärker och stödjer funktioner och reaktioner i kroppen för att återställa hälsan så gott det går eller i andra fall förebygga sjukdom.

I en behandling kan man använda naturläkekonsten ”skolmedicinskt” dvs. på det konventionella sätt som lärs ut på de medicinska fackulteterna. Exempel på detta är när man försöker lindra huvudvärk enbart genom en huvudvärkstablett om orsaken beror på en kronisk tästäppa eller att man försöker lindra reumatiska ledbesvär bara genom akupunktur om orsaken ligger i återkommande förkylningar. Detta är felaktigt från naturmedicinsk synpunkt, eftersom sjukdomssymtomen härigenom undertrycks mer eller mindre tillfälligt i kroppen. Förr eller senare bryter dock sjukdomen ut på nytt – det kan ta några dagar eller kanske ett tiotal år – och då ofta mycket besvärligare och därmed svårare att behandla. Resultatet kan till och med bli ett kroniskt lidande. Detta kroniska tillstånd kan vara så svårartat att det inte går att kurera.

Tyvärr verkar det som om de symtomdämpande metoderna dominerar inom dagens skolmedicin. dessa behandlingar ger ju en till synes snabb lindring av symtomen genom sin anti-verkan, alltså genom sina antipyretiska (febernedsättande) och antiflogistiska (inflammationshämmande) egenskaper, vilka släcker reaktioner som ingår i det naturliga försvaret i kroppen mot det som hotar hälsan eller jämvikten. de här ”antimedicinerna” bör sättas in först då de normalt läkande reaktionerna spårar ur och blir aggressiva och därmed gör mer skada än nytta. Så kan vara fallet med exempelvis hög feber och allvarligare allergiska besvär. I sådana fall kan den skolmedicinska behandlingen vara livräddande.

Enligt min mening är det aldrig en fråga om antingen naturmedicin eller skolmedicin. Människan behöver båda dessa medicinska hjälpmedel som komplement till varandra för att må så väl som möjligt när hälsan hotas.

En av de första buden inom naturläkekonsten och skolmedicinen säger att man inte ska ge en behandling som skadar patienten. Det finns många sjukdomar som man inte kan bota med hjälp av naturläkekonsten, möjligen lindra något. Men detta får inte ske på bekostnad av att kroppens andra funktioner blir sämre eller att patienten avstår från skolmedicinsk behandling som skulle hjälpt bättre. Onekligen finns det inom skolmedicinen mycket gott som är till nytta för mänskligheten, t.ex. akutvården, kirurgin och olika diagnostiska hjälpmedel.

Vad jag vänder mig emot hos vanliga läkare och den offentliga sjukvården är den ofta opersonliga och oengagerade behandling med symtomdämpande åtgärder som längre fram i värsta fall leder till kroniska skador hos patienten. Detta resultat av den vanliga sjukvårdens insatser är så utbrett att det till och med fått en egen beteckning, nämligen iatrogena sjukdomar (dvs. av läkarens behandling/ordination förorsakad sjukdom). Det finns uppgifter som pekar på att omkring 30 procent av de kroniskt sjuka lider av iatrogena sjukdomar, dvs. förorsakade av själva den skolmedicinska behandlingen.

Skolmedicinen vilar mera på kortsiktiga iakttagelser av hur syntetiska läkemedel verkar på försöksdjur och därefter människor. Givetvis har det varit nödvändigt att studera medicinernas verkan på djur för att inte människor ska komma till skada av de nya läkemedlen innan man hunnit upptäcka dess biverkningar. Erfarenheterna av dessa insatta mediciner är samlade under kortare tid, varför man inte sällan, trots djurförsöksstudier, missar biverkningar som uppträder först efter många års användning. Många läkemedel som fanns för ett tiotal år sedan är också borta ur marknaden beroende på att de givit biverkningar som man från början inte räknat med. Man ska absolut inte tro att dagens mediciner är helt säkra – om ett tiotal år är säkerligen många av dem bortplockade från hyllorna. Naturmedicinen vilar i betydligt mindre utsträckning på kliniska studier under kortare tid. I stället baserar den sig ofta på erfarenheter vunna under tusentals år. Metoder som håller måttet efter att ha använts under många generationer talar för att behandlingen har en oskadlig verkan och att den fungerar med avsedd effekt på den sjuke.

Om den som är renodlat negativ till naturläkekonsten skulle granska skolmedicinens baksida närmare, så är jag säker på att den personen inte lika enkelt skulle avfärda naturläkekonsten som ett alternativ till dagens vanliga sjukvård. Och naturligtvis är jag i högsta grad medveten om att allt som marknadsförs under begreppet ”naturmedicin” inte är naturläkekonst.

Att många traditionella skolmedicinare har en negativ inställning till naturläkekonsten kan vara lätt att begripa, då de varken har praktisk eller teoretisk kunskap i ämnet. Däremot kan inte en läkare, politiker eller annan person utan utbildning eller praktisk erfarenhet i naturläkekonst vara kompetent att bedömma dess berättigande. Den negativa kritiken är ofta mera känsloladdad än sakligt underbyggd.

För den sjuke måste det idag vara en rättighet att få naturmedicinsk vård. Nu blir många sjuka människor påtvingade skolmedicinsk behandling för att de inte ska bli fråntagna sina sociala rättigheter.

Anledningen till att jag valt att referera till detta stycke är att jag känner att det stämmer väl överens med min uppfattning om vad naturläkekonsten är.